En fråga om tid
Tid. Det mesta är en fråga om tid. I alla fall i mitt liv. Jag styrs av klockslag. Är en mästare på att planera in på tok för mycket på en dag och det är sällan jag hinner allt jag "ska", "måste" och "skulle borda". Har märkt av att jag ständigt har en stressande liten känsla som hänger tungt över mig, känner aldrig riktigt ro i kroppen. Har fruktansvärt svårt för att slappna av och varva ner.
Nu har jag beslutat mig för att sluta med denna hysteriska planering. Ett svårt invant beteendemönster att bryta, men för hälsans skull och framförallt för omgivningens skull ska jag nu lyckas förändra mig. Kanske blir jag då mindre disträ, tankspridd och glömsk, för det är en stor nackdel med mig.
Sambon påpekade här om dagen att jag ofta vandrar omkring lite planlöst här hemma med ihålig, trött blick och undrade hur allting egentligen stod till med mig. Bra, svarade jag, men kände att nog allting inte är så bra faktiskt. Det känns som att min puls liksom hjärnan alltid går på högvarv, som att den är sekunder ifrån att explodera.
Jag vill så mycket, vill så gärna. Och dessa "viljor" faller lätt över till måsten och blir krav och ibland svårnådda mål vilket manar på stressen till max. Hinna, hinna, hinna...
Överhuvudtaget stressar många alldeles för mycket idag. Varför stressar vi? Vad stressar vi för? Varför ställer vi såna stora krav på oss själva? Måste vi hinna allt vi vill hinna med på en dag?
På vilket sätt hittar ni lugnet i vardagen? Hur varvar ni ner efter en dag på jobbet? Vad gör ni i situationer när ni har fruktansvärt mycket att göra? Hur handskas ni med stress?
Det kanske är nattimmarna som för mig in på ett sånt här egentligen ganska trist och "uttjatat" ämne. Men jag behöver nog lite vägledning och en knuff i baken för att åstadkomma en förändring, för hela kroppen skriker via olika symptom att den inte orkar med detta tempo längre. Och det är ju inte sunt.
Dags att förändra!
Jag känner så väl igen mig i vad du skriver. jag är nog nästan likadan, eller ganska exakt faktiskt!
Jag är en väldigt rastlös människa, och som tyvärr alltid stressar upp mig i olika situationer. Framför allt när vi ska få gäster hem till oss.. Jag blir som en galning och springer omkring och stressar och städar och plockar och irriterar mig väldigt på sambon som inte gör likadant som mig.. utan ligger där i soffan och bara glor på tv!
Det här har pågått i åratal för mig, och det är nog inte förrens det senaste året som jag tänkt till och kännt att jag inte kan fortsätta så här. Magkatarren kom som ett brev på posten och ett ständigt tryck över bröstet av allt stressande.
Jag har iallafall börjat att lära mig att ta det lite lugnare. Jag är inte lika manisk över att det alltid ska se ut som ett visningshus hemma. Jag försöker att ta dagen mer som den kommer.
Hoppas du kommer på ett bra knep att koppla av!!
kram på dig!!