Syssla

Thelma har fått springa lös ute de här dagarna hon har varit hos oss. Valpar håller sig gärna nära flocken. Men Thelma är en tuff dam och har börjat utöka sitt rörelseterritorium. Och ju tuffare hon har blivit ju närmare har hon vågat sig på vägen. Vilket mardrömsscenario om hon skulle springa ut på vägen i samband med att en bil kommer och inte hinner bromsa!

Så jag tog tjuren i hornen och bestämde mig för att det var dags att introducera kopplet. Alla valpars mardröm, men som dom senare kommer tjuta av lycka när det åker fram.

Först lät jag Thelma få nosa på kopplet. Kul tyckte hon, det var ju härligt tuggmotstånd i den här bitleksaken! När hon enbart nosade på det berömde jag och sa "koppel" för att hon senare ska förknippa det ordet med att det är dags för promenad. Jag hakade på kopplet i halsbandet inomhus och berömde henne för att hon inte gjorde något motstånd eller ryggade tillbaka.
 
Jag bar henne ut på gräsmattan utanför området för att hon inte skulle bli stressad av barn och ljud inne på området. När jag släppte ner henne på gräsmattan antog hon att det skulle vara som vanligt; att hon får sätta iväg i full fart och hitta något trevligt att inspektera och bita på. Men nu tog det ju tvärstopp efter ungefär en meter.

Med ny sats och på nytt försök att slänga sig iväg tog det tvärstopp igen. När hon kommit till underfund att det var "bitleksaken" som höll henne tillbaka blev det full aktivitet med att få av sig det "förbaskade repet". Hon gned sig mot marken, försökte lirka sig ur halsbandet och ruskade på huvudet. 

Jag väntade ut henne tills hon lugnat ner sig. Berömda när hon slutade göra motstånd. Började gå lite sakta och berömde när hon följde med; stannade när hon gjorde nya motstånd och väntade ut henne för att sedan börja gå igen.

Uthållighet ger resultat! Hon började nog inse att motstånd var meningslöst och traskade, något motsträvigt, efter. Så nu är det bara att kämpa på från och med här :-) Hon är väldans lättlärd.


Vi jobbar även på lätta kontaktövningar (vill inte att hennes hjärna ska koka över de här första dagarna, så vi tar det piano). Jag håller en godis i handen en bit från ansiktet och säger "Thelma" (eller ibland ingenting alls). När hon tittar mig i ögonen får hon godis och massor av beröm. Jag hoppas att vi ska ha nytta av detta i senare lydnadsträningar och i agility.